föredrag; och detta vill säga mycket nog, då frågan är om en komposition som i båda fallen gör så stora anspråk. Emellertid hade hr H. väl kunnat gifva hela verket till bästa, isynnerhet då konservatoriets orkester under. professor Berens insigtsfulla ledning så lyckligt löste sin svåra uppgift; vi förutsätta att han på senare tiden ej underlåtit att inöfva det hela. Den förträffliga D-moll-suiten af Rust (T 1796) är ett praktstycke i rococcostil, hvilket på senare tider, jemte mycket annat godt, framdragits ur en oförtjent glömska. Åfven inlade konsertisten mycken ära med sitt breda och nobla utförande häraf, samt slöt sina föredrag med några rätt intressanta genrestycken ef Molique och Schumann. För öfrigt hördes med mycket bifall fru Stenhammar, som gaf ett par s. k. Waldlieder4 i modern tysk stil af LZ. Norman, samt hr Willman, som sjöng botarian ur Paulus. Likaså fröken Thegerström, som föredrog Mendelssohns romantiska etud i B moll samt ett par cbetydliga men preciösa salongstycken af Chopin. Fröken Th:s teknik är utmärkt, hennes precision oklanderlig; äfven är nyansen ganska vacker, nemligen pianot; fortet är för skarpt. Fröken E. Claessons och hr KR. Åndersons pianoackompagnement till de festa fiolinoch alla sångnumren förtjenar särskildt nämnas såsom utmärkt fint och exakt. W. B.