Dagens Nyheter – 27 maj 1872, sida 2

inför kommendantsembetet undergått förhör, och hafva de uppgifvit att det var häimdlystnad som dref dem att begå dådet och att deras afsigt varit att mörda Österling. Ärngbåtsförtretlighet. Då ångbåten Köpiog i fredags förmiddag, på väg från Stock bolm till Köping, hade hunnit förbi Stallar holmen, råkade han ut för ett litet missöde. Nerikes Allehanda — alltid påpassligt — hade, såsom man kan tänka, referen till hands för att skildra tilldragelsen och lemnar följande redogörelse om förloppet: I ett smalt sund hade en skuta seglat på grund och för att befria sig från sin obehagliga belägenhet hade hon fastgjort linor ut öfver vattnet. Köpings väg var nu stängd, såvida det ej ville spränga skutans linor. Men Köping hade brådtom och det sprängde linorna. Dock, högmod går för fall. Linorza trasslade in sig i Köpings skoflar och vredo dess för upp på samma grund, der skutan låg eller snarare legat, ty af stöten drogs hon ut i rumt vatten. Nu låg Köping der vackert. — Men när nöden är som störst, är hjelpen närmast. En räddare fanns i närheten, i skepnad af cen liten bogserångare, som af sär: skild anledning och ej så alldeles villigt följde i Köpings kölvatten. Efter något parlamen: terande lät den lille förmå sig stt hjolpa sin nyes öfvermodige, nu likasom knäböjande större kamrat ur ett obebag, som sålunda gick snart öfver. Resiw försenades en kaapp timme. Hvem är hän? En österrikisk tidning omtalar i följande ordalag en jättelik resande, som för några dagar sedan befann sig på väg till Wien: Han är svensk, 21 år gammal och öfver 7 fot lång. När han skulle sätta sig, måste han först lägga en tjock dyna, som han förde med sig, på stolen. Hela hans kropp var proportionerad i förhållande till hans längd, fötterna Voro mycket stora och firgrarne så tjocka som små aptitsostar. I jernbankupån var han nödsakad att intaga en halft liggande ställning, enär han eljest skulle kört hufvudet upp genom nätet. Den unga resanden, som bar en käpp, tjock som en tamburmsjors kommandostaf, var beledsagad af två tjenare. Ben hvita fanan från Sedan. En fransk tidning berättade för någon tid sedan, att den hvita fana, som Napoleon III lät hissa på Sedans cidatell, då han öfverlemnade sig åt tyskarne, var gjord af lakan, tillgripna ur fästningskommendanten de Beurmans säng. Då generalen med anledning af denna uppgift fruktat, att man skulle tro honom haft någon andeli kapitulationen, har han i tidningarne låtit upplysa, att det var general Faure, som på kejsårens tillsägelse hissade den hvita fanan, som verkligen bestod af ett lakan, hvilket general Faure med egen hand tog ur en löjtnants säng. Ammunitionsförbruknsingen under fransk-tyska kriget. Militair-Wochenblatt i Berlin innehåller en intressant uppsats rörande fältartilleriels ammunitionsförbrukning i sista kriget. Nordtyska fältartilleriet, det badiska och hessiska inbegripna, bestod af 79 lätta, 78 grofva och 38 ridande fältbatterier om 6 kanoner, hvartill komma 29 reservbatterier. Hela kanonantalet utgjorde 1,344 — 816 åtta centimeteroch 528 nio centimeter-pjeser — och förbrukade 267,975 skott, hvilket gör 199 skott på hvarje kanom. Åtta centimeter-battericerna medföra i förställarne och ammunitionsvagnarne 157 och nio centimeter-batterierna 133 skott pr kanon. Ammunitionsförbrukningen har alltså icke uppgått till mera än högst 153 procent af det skottantal batterierna sjelfva medförde vid utryckandet. Ungefär samma proportioner förefinnas äfven i baierska fältartilleriets ammunitionsförbrukning. Koleranrn lar nu, enligt officiella underrättelser, upphört i St Petersburg. ITE