Dagens Nyheter – 27 maj 1872, sida 2

till nattkrogen. Jag måste dessutom ge mitt folk några order huru de skola vara på sin vakt, i fall en öfverrumpling skulle möjligen försökas. Tillåt mig att gå förut. Den här vägen, sir Rowland. Tjuftagarens boning var en stor, dyster byggnad, ekild från gatan genom en bred stenlagd gård och skyddad emot allt inträngande genom en hög gallerport och ett dylikt jernstaket. Äfven vid dagsljus hade den ett misstänkt och förfärande utseende och tycktes gömma sig bakom de andra husen, liksom den velat undandraga sig deras sällskap. I mörkret åter, som till exempel vid ifrågavarande tillfille, såg denna byggnad ut som ett fängelse; och i sjelfva verket var det just Jonathans förnöjelse att göra den så mycket som möjligt lik ett sådant. Alla fönster voro försedda med jerngaller, alla dörrar med reglar och bommar; hvar kammare hade namn och utseende af ett fängelserum eller en cell; och sjelfva portvakten, som stod vid ingången, klädd som en fångvaktare, med en ofantlig nyckelknippa fästad vid gördeln, syntes, då man betraktade hans sträfva fasoner och hans afekräckande uppsyn, var lånad från Newgate. Rasslandet af kedjor gnisslandet af lås och glamret af reglar, måste hafva varit musik i Jonathans öron; så mycken möda hade han gjort sig för att alltid vara omgifven af dylika ljud. Rummens usla inredning och möblering svarade emot deras föngelselika ut