Dagens Nyheter – 27 maj 1872, sida 1

UUAA för mycket orimligt för att ej berättas och tros om detta ställes egenheter; och Jonathar, som fann ett nöje uti att omgifva sig och sitt hus med en hemlighetsslöja, understödde och kazhända uppfann och utspridde sjelf dessa besynnerliga ryktez. Dermed må ha varit huru som helst, men så illa var stället anssdt, att få voro do som gingo förbi Oldbailey utan att kast: en blick af bäfvande nyfikenbet på dess dystra murar och undra hvad derinom föregick ; och ännu färre, ibland dem som stannade vid porten, kunde utan invärtes rysning läsa det fruktansvärda namn gom der var med stora bokstäfver graveradt på en glänsande kopparplåt: SJONATHAN WILD. Fromkommen till sitt hus, slog Jonathan med en eger knackning på porten, som genast öppaades al den ofvan beskrifne portvakten med det förfärande ansigtet. Men knappt hade Trenchard satt foten öfver tröskeln, förrän ett förfärligt skällande hördes från andra ändan af portgången, och i ögonblicket derpå rusade ett par bandhundar af största slaget med raseri emot honom. Riddaren satto cig till motvärn, men otvifvelaktigt skulle hån blifvit söndersliten af de vilda hundarne, om ej deras herre genom en rad svordomar, beledsagade af några dugtiga sparkar och käpprapp, hade nödgat dem att tjutande aflägsna sig. Jonathan ursäktade sig hos sir Rowland