Dagens Nyheter – 25 maj 1872, sida 1

ven till nämda bro, för ait först i gamla jeravägen anknyta sig till förenämda spår. Denna tillökning i jernvägsspåren hör synes ock vara af ett verkligt behof påkslladt. Em af följdersa för Sverige ef tyskdranska kriget. För ett par år sedan voro två unga svenska yrkesidkare ute och reste. De befunno sig i Frankrike vid det stora krigets utbrott och voro det ännu, då det börjada blifva ondt öm arbetare i landet. I följd häraf blef det lätt för dem att erhålla anställning hos en skick lig biscuit bagare, som, genom att hålla en del recept hemliga, lyckats att till viss grad mopopolisera sin tillverkniog, Med de långväga främlingarna var det emellertid icke så noga, utan tillätos de så temligen blicka in i fabrikatiopens hemlighet. Till och med då deras iotresse för saken tilltog i en sådan grad, att det under vanliga förhållanden skulle väckt misstankar, blundade man. De båda svenskarna blundade deremot icke, utan sågo sig väl omkring. Då de omsider lemnade ftabrikanten, var det med en mängd anteckningar om en hos oss icke ännu känd konst att baka biscuitn — biscuitn icke i den form, vi hittills känt från våra sockerbagare, utan snarare motsvarande dessa småbrön, som utgöra en del af våra landtfruars ära och — bekymmer. I en skicklig och driftig yrkesmans händer hafva de nämda recepten gifvit upphof åt ett numera ganska allmänt fabrikat, som, genom — bland andra goda egenskaper — sin förmåga att hålla sig eu längre tid, kommit våra sommarnöjen väl till pass, då de provi anterat sig. (P. T) Äsketd, Från Grisslehemn telegraferades i går kl. 3 e. m. till Dagligt Allehanda: Ett förförligt åskväder rasar här i trakten. Enligt nyss ingångna underrättelser är Väddö kyrka avtänd ef åskan. Troligen brinrer ock prestgården. Amnlag stt taga vara må. Under Rosenvik i Mörlunda gocken i Småland bor torparesonen Sven Johan Carlsson, hvilken förfärdigat flere kammarorglar både med en och flere stämmor. Han har nu på senare tiden så öfvat sig i yrket, att hans instrument ha både god ton, jemn intonering samt äro väl stämda, ehuruväl han icke sjolf kan spela mer än några koraler. Mekaniken är förträfflig och det yttre är elegant och smakfullt. Det märkvärdigaste är att mannen i fråga aldrig varit hos någon för att få undervisning, utan sjelf täovkt sig alltsammans. Han är mycket billig i pris med sina instrumenter, då han säljer dem till 40, 50 3 60 rår pr stycke, allt efter antalet stämmor. (K.) Egendomshasdel. Byggmästaren O. Bergström -vid Finnshyttan i Vermland har af bergsbruksidkaären 2. Carlsson i Lervik inköpt Yngshytte egendom (förut tillhörande tramlidna enkefru Sara Erikssov) utan inventarior för 47,500 rdr, att betalas med 9,500 centner tackjera att levereras med 2000 centner pr år. Prisot å tackjernet må i marknaden gälla hur högt som helst, men får ej understiga 4 rdr centnern, Egendomen innehålier omkrin 600 tunnland skog och odlingsbar mark. Såsom bheteekmaonde för den nuvarande penningställningen omtalar Helsingen följande: En person i N. socken, som några år varit skyldig en anzan gocknebo 480 rdr, ioställde sig bäromdagen hos sin borgenär för att inberala summan. Hvad har du fått de här pengarne ifrån ? frågade fordringsegaren. Gäldenären svarade, att han af en namngifven person blifvit erbjuden desamma till låns mot fyra procent. Gå du och återiemna dem igen, du skall få behålla lånet af mig mot tre procent — på ett vilkor, och det är att åu icke öterbetalar det inom tre år. (!)