Dagens Nyheter – 25 maj 1872, sida 1

begå hvarje missgerning, när ingen möjlighet för honom mer fins att gå hvarken fram eller tillbaka, när han har pluadrat sin välgörare och kommit sin mors bjerta att brista; — då, men icke förr än då, vill jag bereda honom samma öde som jag boredde hans far. Det har jag svurit att göra, och denna ed skall jag hålla. — Det skall ni inte, så framt ej er hjessa är skottfri, ropade en röst tätt bredvid honom; och i samma ögonblick aflossades en pistol mot hans hufvud, men hvarvid — lyckligtvis eller olyckligtvis, hvilket läsaren behagar — endast fängkrutet brann af. Skenet var emellertid tillräckligt att för tjuftagaren upptäcka hans tillämnade mördares anletsdrag. Han såg att det var den irländske nattväktaren. — Å kors, det är Terry OFisherty! yttrade Jonathan med en röst, som icke förrådde den ringaste bestörtning eller skrämsel. Nå, nå, Terry OFlaherty! skrek han ofter irländaren, Bom tog till fötterna då han såg att hans mordförsök hade misslyckats; spring ni gerna; ni springer inte så långt att jag icke hinner er. Jag skall skicka efter er ett pa spårhundar som saart skola jaga upp er. Ni kommer att svinga i luften för det der, min kära Terry, efter nästa session; och det så sant jag heter Joaathan Wild. — Ber ni, sir Rowland, tillade han och vände sig till riddaren med ett bjertligt skratt; är det inte som jag nyss sade? djefvulen öfverger mig aldrig!