Dagens Nyheter – 24 maj 1872, sida 2

Näringar. Som länets hufsudoäring är jordbruket, är det glädjande att kunna vitsorda, det denna näringsgren befinner sig i visserligen långsamt men dock säkert framåtskridande; odling af foderväxter utvidgas allt mer och mer, och de exempel på -väl ordnade vexelbruk, som å många egendomar förefinnas, vinna efter hand efterföljd, hvarjemte åke:bruksredskap med goda konstruktioner så småningom möjliggöra on lättare och bättre beredning af jorden. Till deunder missväxtåren nödlidande ha dels såsom anslag, dels Jån utbetalts tillsammans 8,600 rdr. Såsom kulturväxter må nämnas bäjereka humlen, rapsen och sockerbetan, af hvilka de två förstvämda dock lemna ringa afkastning, hvaremot den senare enligt tillförlitliga undersökningar visat sig ega betydlig sockerhalt, hvadan denna odling synes hafva för sig en god framtid. Oaktadt såväl länets husbållningssällskap som enskilda sällskap visat mycken nitälskan för trädgårdssköteelns befrämjande, har dock denna niringegren ännu på långt när icke kunnat höjas till den ståndpunkt, som den i följd af flera gynnsamma förhållanden säkerligen är kallad att i framtiden intaga. Samma omdöme är älven tillämpligt på ladugårdsoch kreatursskötseln. Aflänets skogsmark, utgörande omkring 270,000 tunnland, är endast en ringa del, vid pass 9.000 tunnland, indelad till ordnad hushållning. Äfven här har den växande skogens alltför starka anlitande, förnämligast till försäljning, väckt bekymmer för länets framtid och föranledt utfärdandet af förordning angående åtgärder till skogsförödelsens förekommande, hvars verkningar iikväl ännu icke kunna, på grund ef densammas korta tillvaro, med tillförlitlighet bedömas. Emellertid har länsstyrelsen; i följd af anmälanden om påbörjad eller tillämnad skogssköfling, å 3 särskilda hemman vid vite förbjudit skogens anlitande för annat än husbehof. Stenkolsstybb och bränntorf såsom brännmateriel ha ej hitintills vunnit någon allmännare spridning. Såsom en brist för skogsvården kan med skäl anmärkas, att inom hela länet finnas ej flera än en enda jägmästare, men ingen annan jägeritjensteman. Kalktillverkning och sandstensbrytning idkas fortfarande; och utgöra synnerligast den senare och dess försäljning såsom slipsten fortfarande en ganska vigtig näringsgren i läpvets sydliga del. Af dehär befintliga fabriker och handtverkerier, utgörande de förra tillsammans cmkring 70 med ett årligt tillverkniogsvärde af 50,000 rdr, och de senare 311, afse de flesta endast fyllande af ortens behof. Eudast ångsågarne och kalkbruken kunna anses bedrifva någon nämnvärd uttörsel. Fisket, tom hufvudsakligen idkas i öppna hafvet omkring Gotland, har börjat alltmera anlita3, hvartill bidragit såväl hushållvingssällskapes kraftiga bemödanden som de medel staten anvisat för fiskerinäringens befrämjande. Den förnämsta fiskarten är strömmingen eller sg. k. Östersjösillen, för hvars fiskande de krafiigaste ansträngningarne ock:å varit afsedda, hvarjemte nödiga åtgärder jemväl vidtagits för upphjelpande ef torskfisket. Genom tillförlitliga beräkningar har utrönts ett vid Gotlands kuster finnas 107 fisklägen, hvarest fiske idkas i medeltsl per år af 900 egentliga fiskare, och mer än 1,009-bönder, torpare m. fl., med båtar och annan redskap till värde af närmare 352,000 rdr; att fångsten af strömming utgör 30.000 och at annan fisk 4,000 tunnor. I klädedrägt är gotlänningen i allmänhet enkel och anspråkslös, och redskapen för hushåll och jordbruk äro ofta af egen tillverkning. ooNågon jagt idkas här ej såsom särskildt näringslång, om man ej så:om sådant vill anse silfångsten, hvilken stundom å vissa trakter lem nar ganska god inkomst. Kommunikationsanstalter och varubyten. Särskilda slag af vägar finnas till en längd af ungefär 115 mil; antalet pgästgifverier vid periodens utgång uppgick till 55; och uppgiftves skjutsningsbesvä( ret vara särdeles betungande. Inom länet fianas 1 postknontor, 3 postexpeditioner samt 5 post stationer. . Unger perioden har-elegrafledniag blifvit anlagd mellan Visby, Klinte och Ronehamn, med statsstation vid Klintehamn och privatstation vid Ronehamn. Med auledning af väckt förslag om jernvägsanläggning inom linet har år 1870 på enskildes bekostnad undersökning anstälts för smalspårig jernvägs byggande från Visby till Hafdhems socken, belägen å södra delen af ön. För underhållande af kommunikation med fastlandet jemväl vintertiden hafva förutom postångfar yget Polhem 2 enskilda bolag tillhöriga ång. farivg varit i verksamhet; i sammanhang hvarint d må nämnas, att åtskilliga förbättfingar vid t:gits med de inom länet befintliga hamnar och anokringsplatser. Den sjöfart, som idkas med länet tillhöriga fartyg, afser fortfarande hufvudsakligast utförsel af ortens alster och införsel aft åtskilliga förnödenheter för ortens behof samt endast i mindre omfattning fraktfart å aflligsnare farvatten. Lä nets handelsflotta, Bom år 1865 bestod af 66 5eglande fartyg om 1,634.1; nyläster och 1 ångfartyg om 60 hästkrafter, har under perioden minskats med 15 segelfartyg och 288,o; lister, men ökats med 2 ångbåtar och 140 hästkrafter. Under perioden hafva 125 strandningsolyckor Lr Mä JL a