gom var uppfylld med den angenäma vällukten af det nyslagna gräset, genljudade af fåglarnes sång; de löfrika träden glänste i solskenet; hela naturen syntes fröjda gig; men det som framför allt bidrog att lugna hennes djupt sårade själ var den högtidliga stillhet som i följd af sabbstens helgd herrskade i menniskornas boningar. Hvilken kontrast var det icke mellan det hänförande skådespel hon nu betraktade och de smutsiga -uppträden hvartill hon nyligen varit vittne! På alla sidor visade det vidsträckta landskapet de herrligaste och mångfaldigaste utsigter. Straxt nedanför kullen der hon stod låg Willesden — den vackraste och mest isolerade by i hufvudstadens grannskap — med dess tätt spridda bondgårdar, dess ståtliga lador och dess gamla grå kyrktorn, som stack fram ur en skog af kråkbebodda träd. Till denna ort ställde nu fru Sheppard gin gåvg. Snart kom hon till sitt eget hem, en liten hydda belägen vid ändan af byn. Den första omständighet hvarpå hon vid hemkomten fästade sin uppmärksamhet var af elak betydelse: hennes klocka hade stannat — stannat just på samma timme som hon lemnat Myntet! Hon hade icke mod att draga upp den. Sedan hon tagit någon förfriskning och ombytt kläder, beredde hon sig att gå i kyrkan: Hon hade nu lyckats såvida lugna sitt Sinne,