Dagens Nyheter – 23 maj 1872, sida 1

en tobakspipa i munnen, en bål punsch och en halftömd remmare framför sig; och i sällskap med honom voro två qvinspersoner, af hviika han ömsevis emottog smekningar, dem han likaledes återgaf eller, rättare sagdt, försökte att återgifva, ty han tyckte3 knappast hafva medvetande af hvad han gjorde. Den ena af dessa qvinliga varelser satt bredvid honom och hade sin arm lindad omkring hans hals, medan den andra stod bakom hans stol och lutade sig öfver honom för att hviska något i hans öra, som, att döma efter hennes åtbörder, ej kunde vara annat än kärleksprat. Båda dessa qvinnor egde verkligen mycket personligt behag. Den yngsta af dem, den som satt bredvid Jack och tycktes vilja uteslutande tillegna sig hans uppmärksamhet, kunde ej vara öfver sjutton år gammal, ehuru hennes hållning utvisade åtminstone tjugu års mognad. Hon hade ett fint ovalt ansigte, klara leende blå ögon, en liten uppnäsa, porlhvita tänder och en glänsande rodnad, ännu mer förhöjd genom ett rikt kastanjebrunt hår, samt en mycket hvit hals och skuldror, endast något för mycket blottade. Denna flickas namn var Edgeworth Beas; och emedan hennes tjusningsförmåga torde befinna3s icze hafva varit utan inflytande på hennes unge beundrare3 framtida öde, hafva vi ansett det löna mödan att här lemna en något utförligare boskrifning derom. Den andra bona roba, känd ibland sina kamrater under namn af fru Poll