Dagens Nyheter – 22 maj 1872, sida 2

Det var ej utan långt uppskof och många betävkligheter å Sharples gida, eom snickaren och hans följeslagårtinna kunde vinna inträde i fängelset. Genom en liten med galler försedd öppning hade han först skärskådat dem och vägrade att öppva dörren, innan de sagt hvad do hade der att göra. Det var just det som Wood, af Terry varnad, alldeles ej ville gäga; men då han fann att ingenting annat kjelpte, gaf hän, ehuru högst ogerna, sitt ärende tillkänna och reglarne blefvo ändtligen fråndragna. Nu syntes fångvaktaren på en gång alldeles förändrad. Han ver nu lika höflig som han förut varit oförskämd. Hen bad om ursäkt för det han så länge uppehållit dem, och deras frågor rörande gosserne besvarade han med ett bestämdt förnekande att några sådana fångar blifvit anförtrodda åt hans vård; för öfrigt erbjöd han sig att föra dem till Kvar enda cell i firgelset, för att visa dem att der ej funrzos några så beskaffade fångar. : Derpå tillbommade han dörrå och läste den i dubbelt lås, tog ur nyckeln (ett försigtighetsmått som Kan med ett tvetydigt lesrde sade sig aldrig uraktlåta) och stoppade dn i sin ficka, hvarefter han bad de främmande komma med och gick förut till det ixe rommet. Då Wood följde denna uppmaning, halkade han med foten; och när han i anledning deraf kastade sing ögon på golfvet, såg han att det var på flerg ställen bestänkt med blod. Fläckarne, soti blefvo allt