Dagens Nyheter – 22 maj 1872, sida 2

tätare ju närmare man kom till det andra rummet, voro så färska, att det tydligen syntes att något våld blifvit nyss begånget; och gaickarens egen blod stelnade i hans ådror, då han med fasa föreställde sig att kanhända just på detta ställe hade hans fosterson blifvit omenskligt mördad några minuter förut. Icke heller blef han lugnare till sinnes, då han smög en blick åt sidan på fru Sheppard och fann af hennes förfärade min, att hon hade gjort samma oroande upptäckt som han sjelf. Men det var nu för sent att vända om och ingen annan utväg fanns än att följa efter ledsegaren och söka stärka gitt mod för att gå de väntade farorna till mötes. Dessa dröjde ej att infinna sig. Wood och hans fö!jeslagerska hade icke förr kommit in irammet än Sharples, som stannat vid dörren för att mottaga dem, sprang hastigt ut,låste igen och tog ur nyckeln, under det han skrattade öfverljudt åt framgången af sin list. Förargelson öfver att hafva låtit så enfaldigt fånga sig i en uppenbar snara gjorde Wocd för ett ögonblick stum. Men så snart han hunnit någorlunda hemta sig, försökte han genom de enträgnaste böner förmå fångvaktaren att glippa ut honom. Men böner, hotolser, till och med löften, blefvo utan all verkan; och den olyckliga fången måste, sedan han uttömt alla sina öfvertalningsmedel, afstå från vidare försök och finna sig i sitt öde. Rummet der han var instängd — detsamma