Dagens Nyheter – 22 maj 1872, sida 1

gl — sätt med min son. O, himmel! hur kunde jag någonsin öfverlemna mig åt hoppet om sällhet, så länge denne förfärlige man lefver! — Stilla er, Johanna, sade Wood; allt kan ännu bli bra. — Ack, nej, nej, svarade fru Sheppard utom sig; det kan ej bli bra, om saken förhåller sig på sådant sätt. Säg mig, herr Wood, tillade hon med låtsadt lugn och fattade honom i armen; hvad bar Jack gjort? Säg mig så gerna allt på en gång; jag kan fördraga allt, utom denna ovisshet. — Ni oroar er onödigtvis, Johanna, svarade Wood i en lugnande ton. Jack söker dåligt sällskap. Något annat fel har han inte bogått, så mycket jag vet. — Gud vare lof för det! utropade fru Sheppard med innerlig rörelse. Då är det icke för sent att rädda honom. Hvar är han? Kan jag få tala med honom? — Nej, det låter icze göra sig, svarade fru Wood; han har gått bort utan lof och tagit Thames Darrell med sig. Om jag vore i Woodz3 ställe, skulle jag, när han kommer tillbaka, skicka honom all verldens väg. Jag skulle inte vilja ha en lärgosse som trotsade min myndighet. Herr Woods svar, i fall han ärnade gifva något, blef förekommet genom ett häftigt klappande på porten. — Kors i all verlden! hvad kan det vara? ropade han, högeligen bestört. JACE SHEPPARD, 88,