Dagens Nyheter – 21 maj 1872, sida 1

ännu skarpare ton. Jag har sagt dig en gång hvad du har att rätta dig efter, och min vilja måste vara lag — åtminstone för mitt barn, tillade hon, i det hon gaf en hvass blick åt gin man. Den lilla flickan försökte ej att göra någon vidare invändning, utan lade blomsterbuketten tillbaka i korgen, hvarpå hon brast i tårar och gick ut. Fru Sheppard, som med djup ledsnad var vittne till detta uppträde, kastade en rädd blick på Wood, liksom om hon hade väntat att han skulle gifva någon vink, hur hon borde förhålla gig. Men då hon ingen sådan erhöll, emedan snickaren var för mycket upprörd för att gifva akt på henne, fördristade hon sig att yttra den farhåga, att hon tilläfventyrs kom olägligt. — OÖlägligt! upprepade fru Wood; ja, det kan ni vara säker pål Jag. undrar hur ni kan våga visa ert ansigte här i huset, slyna? — Jag trodde ni hade tillsagt, min fru, att jag skulle komma in, svarade enkan med ödmjuk ton. — Ja, det har jag gjort, återtog fru Wood; jag ville se huru långt ni skulle kunna drifva er oförskämdhet. — Jag är mycket ledsen om jag emot min vilja förolämpat någon här, sade enkan och kastade återigen en bedjande blick på Wood. — Stå inte och vexla blickar med honom JACK SHEPPARD. 37.