Dagens Nyheter – 18 maj 1872, sida 2

som en vacker iyftning och ett säkert stöd för sången, Från Stockholms län. Långvarig konkurg. Redan år 1864 blef förre prestmaanen, sedermera landtbrukaren P. A. Åkerlund på borgenärers yrkande af Långhundra hiradsrätt försatt i konkurs, i hvilken grosshandlaren L. O. Smith och stadsmiklaren H. af Sandeberg valdes, till sysslomiän samt vice häradshöfding Å. R. Åberg utsågs till rättens ombudsman. Men sedan Sandeberg genom iråkadt obestånd snart blifvit från sin befattning skild, valde sig vice häradshöfding O. A. Beckman till syssloman i hans ställe; och nu började en serie af processer, hvilka ännu på långt när icke afslutats, dels mellan konkursmassan och dess sysslomän och rättens ombudsman, men mestadels mellan desse sistnämde sinsemellan, dervid å igendera sidan sparats temligen närgångna beskyllningar, och ömsesidiga yrkanden om afsättning och ansvar framstälts. Redan i början af år 1866 framlades för borgenärerne ett utdelningsförslag, hvilket dock klandrades; och samma öde har sedermera drabbat ytterligare ett halft tjog förslag, de sista uppgjorda islutet af förra året. Rättegångskostnaderna ha redan uppgått till ganska betydligt belopp, och föga förhoppning lärer förefinnas, att konkursen ännu på ett tiotal år kan bringas till slut. Det är nemligen att märka, att förutom Smiths juridiska biträden samt hrr Beckman och Åberg, ombuden för flera borgenärer äro jurister. Ena borgenär yttrade för några dagar sedan, att han ämnade framställa två alternativa förslag: antingen att med snaraste söka få allt hvad jurister heter aflägsnade från all befattning med konkursboet, eller ock öfverlemna boets utredning åt en kommande generation. Och kanske hade ej denna borgenir så alldeles oritt! Död gemom intagen arsemilk. Ar rendatorn J. Eriksson å Trindtorp inom Tyresö socken, känd för att vara en särdeles flitig bacchidyrkare, hade alltsedan flera månader tillbaka dagligen intagit qvantum satis af den svenska nektarn och senast under natten till den 6 i denna månad till omkring kl. 4 på morgonen i sällskap med en supbro ler tagit åtskilliga färdknäppar, innan han frampå förmiddagen begaf sig å väg till — evigheten. Då hustrun varsnade, att BE. började under tilltagande plågor kasta sig af och an i och slutligen ur sängen ned på goltvet, samt af sådan anledning tillsporde honom, hvad han förtärt, uppgaf E., det han intagit en portion arsenik, som han skulle tillhandlat sig af en resande dalkarl; och att denna hans uppgift icke var någon dalkarl, torde en blifvande rättsmedicinsk besigtning komma att vitsorda.