Dagens Nyheter – 18 maj 1872, sida 2

— 283 — TRETTONDE KAPITLET. En Magdalenas Det är lätt att förstå i hvilken oro och förvirring hela snickarens hus skulle råka genom begge gossarnes plötsliga och oförklarliga försvinnande. Då det led allt närmare till natten, och de likväl ej återkommo, steg herr Woods ångest till en så olidlig höjd, att han fattade sin hatt för att gå ut och söka efter dem, ehuru han ej visste hvart han för sådant ändamål skulle vända sina steg. Men just i detsamma hördes en sakta knackningpå porten. — Der är han! ropade Winifred och sprang upp, bevisande med detta glada utrop, att hennes tankar voro sysselsatta med blott ett enda föremål. Der är han! — Jag fruktar att det är ingendera af dem, gade hennes far, i det han skakade tvifvelåktigt på hufvudet. Thames kunde låsa upp porten sjelf; och Jack går vanligen in genom bakporten eller fönstret till verkstaden, å han har varit ute på oloflig tid. Men gå ändå och se efter hvem det är, min flicka. Fast, vänta! jag skall gå sjolf. Hans dotter förekom honem likväl. Hon ög till porten, men återvände straxt derpå mena en djupt bedröfvad min, och underrättade sin far, tt det var Sbara fru Sheppard. — Hyg, 2? frågade fru Wood nästan skrikanda