— Nej, visst ingenting, herr Wood, svarade enkan. En granne tillbjöd mig att få åka till Paddington; och som jag icke har hört af min son på längre tid, kunde jag ej motstå frestelsen att fara in till staden, för attse honom och med detsamma tacka er för er godhet emot oss begge. Jag har med mig litet grönsaker och några färska ägg åt er, min fru, tillade bon, i det hon vände sig till fru Wood, som allt hittills tegat och syntes samla hela sin energi till ett förfärligt utbrott; jag hoppas, att de icke skola vara ovälkomna. Och här är någonting åt er, min söta miss, fortfor hon, i det hon öppnade. sin korg och lemnade åt Winifred en bukett af vackra, lysande blommor; jag hoppas er mor tillåter mig gifva er denna bukett. — Rör den inte, Winny! skrek fru Wood; de äro kanske förgiftade. — Åh, det är jag inte rädd för, mamma! sade den lilla flickan och luktade på buketten. Ack, hur skönt de här rosorna lukta! och hur vackra de äro! Skall jag sätta dem i vatten? — Sätt dem der de ha kommit ifrån, svarade fru Wood med sträng ton, och gå och lägg dig. — Får jag inte sitta uppe ännu en stund, mamma, för att se om Thames kommer tillbaka? sade Winifred med bedjande röst. — Hvad kan det angå dig, om han kommer tillbaka eller ej, svarade fru Wood med