Dagens Nyheter – 16 maj 1872, sida 1

— Thames Ditton? är det ert namn? — Nej, svarade gossen otåligt; Darrell — Thames Darrell. — Jag skall komma ihåget, fast det var ett mycket konstigt namn. Jag har aldrig hört, att någon kristen själ blifvit uppkallad efter Shamnon eller Liffy, fast Thames är bara en smutspöl i jemförelse med dessa två ädla strömmar. Men så är ni också bara en fosterson ; det gör hela skilnaden. Folk ger alltid besynnerliga namn åt sina oäkta barn. Är ri säker på att ni inte har något annat binamn, herr Thames Ditton? — Darrell, säger jag ännu en gång. Vill ni uträtta det ärendet? Ni skall bli mycket väl betald för ert besvär. — Jag är inte rädd om besväret, sade Terence, som i botten var en godhjertad menniska; och jag skulle gerna vilja tjena er, om jag kunde, för ni ser så förnäm ut, och det verkar mycket på mig. Men, tillade han tvekande, om herr Wild finge veta, att jag hade motverkat hans planer. .-. — Så ville jag inte vara i ert skinn för aldrig det, inföll Quilt, som nu hade obemärkt återkommit, sedan han öfvertygat sig att Sheppard var i säkert förvar; och det skall bli mitt fel, om han inte får veta det. — Bevars! utropade Terence förskräckt; skulle ni ha hjerta att göra er gamla kamrat en sådan otjenst, Quilt? i JAGOE SHEPPARP, 81