Dagens Nyheter – 15 maj 1872, sida 1

betydelsefull min. För tusan! hvad är det nu på färde? utropade han, då plötsligen bakom dem kbördes ett buller liksom af något handgemäng. Den andra pojken håller visst på att göra sig lös från min kamrat. 50 här, Terry, tog och håll den här slyngeln. Mina ben äro anabbare än gamlo Abrahams. Och lemnande Thames i nattväktarens vård, satte han af i fullt språng för att försäkra sig om sin ardra fånge. — Vill ni förtjena en stor belöning, min goda vän? frågada Thames nattväktaren så snart de voro allena. — Skall jag förtjena den genom att släppa er lös, min unga herre, svarade Terence, så låter det icko göra sig. Ni är herr Wilds fånge och det är så mycket värre för er. — Jag ber er icko släppa mig lös, sade Thames; jag ville bara fråga er, om mi har lust att gå ett ärende åt mig? — Hvart då, mitt socker? — Till snickaren Wood på Wych-gatan. Han bor nära Svarta Lejonet. — Svarta Lejonet! ropade Terenco. Det stället känner jag mycket väl. Jag har aldrig hört så mycket roliga infall som der. Och mången mugg öl har jag druckit med värden der, Joe Hind. Så att herr Wood bor nära Svarte Lejonet? Var det icke så? — Ja, svarade Thames. Säg hozom bara att jag — hans fosterson, Thames Darrell — har blifvit arresterad af Jonathan Wild.