— Och hans Herrlighet ber mig ytterligare säga, fortfor Sbarplos med hes röst, att han vill betala fältskärsräkningarne för sila dem af herrarne som blifvit sönderslagna i hufvudet eller eljest skadade under striden — hum, hum! — Hurra! skrek hela skaran. — Vi äro alla skadade, vi äro alla sönderglagna, ropade ett dussin röster, — Ja, Gud ske lof, det är vi, sade Terence, men vi vill gerna ha ut fältskärsräkningarre i dryckjom, — Jo, det vill vi, ropade hela skaran. — Hvad är herrarves svar? frågade Sharples, — Hurra för markisen! vi artar hans hederliga proposition, svarades allmänt. — Hurra för markisen! upprepade Terence; han är en heder för gamla Irland! — BSade jag er icke att så skulle ske? yttrade Quilt. — Ja, det gjorde ni minsann, fast jag inte ville trot, svarade Terence. Hädanefter skall Jag gömma min aftonstjerna för att brukas mot lo:dens fionder. — Det gör ni rätt uti, sade Quilt. Men kom nu med er lykta hit åt sidan. Jag har 1 vagnen der borta ett par gökar som jag tänker lemna i gamle Sharples vård — Lit det gå fort då, svarudo Terence, annars kan jeg gå miste om min andel i sveda och värk-pengarne.