Dagens Nyheter – 15 maj 1872, sida 1

-—Z0U glömmer er inte; han är lika frikostig som han är rolig. I detsamma öppnades fängelseporten, och en stor, lång karl med en lykta i handen visade sig på tröskeln. — 8Se der är Sharples, ropade Quilt. — Tyst! sade Terence; han lyfter upp sin dank och glor omkring s:g. Minsann tänker han icke tala oss till. — Herrar nattväktare! ropade Sharples så högt hans heshet medgaf; min ädla fånge — hum! hum! Markisen af Slaughterford.. . Talets fortsättning afbröts genom en salva af svordomar och förbannelser, som de förbittrade nattväktarne utöste. — Inga gatstrykare! inga skojare! ropade hela skaran. — Hör! hör! skrek Quilt. — Hans Herrlighet ber mig säga er . .. hum hum! Nya hvisslingar, vytt skrik. — Vill ni inte höra? — hum, hum! frågade Sharples efter en stunds uppehåll, — Jo, jo, gerna, ropade Quilt. (U— Tala högre och låt bli hosta, tillade Terence. — Saken är i korthet, yttrade Sharples med ett slags värdighet i tonen, att markisen ber er hälla till godo med tio guinber för att dricka hans skål, Hvisslingarne förbyttes på ögonblicket i bifallsrop.