Dagens Nyheter – 14 maj 1872, sida 1

skämmas för det, om så vore. För allt ert besvär, sir Rowland, så fick ni ändå inte veta hemligheten af henne. Qvinfolken äro skrymtaktiga ända till sista stunden — endast mot gig sjelfva äro de trogna. — Tig! skrek riddaren med vyredgad röst. — Inte ondt menadt! svarade Jonathan. Jag ville bara låta er veta, att jag känner hela hemligheten. — Ni? — Ja, sade jag er icke, att flyktingen Darrell hade gifvit mig sin handske? Men vi skola tala om den saken en annan gång. Ni kan få köpa hemligheten af mig, när ni behagar. Jag skall inte vara så fasligt dyr. Men nu till hufvudgaken. Jag kom tillbaka för att säga er, att jag nu har er systerson i vagnen; och om mi vill infinna er hos mig i Old-bailey klockan 1 i natt, så skall ni få höra de sista underrättelserna om honom. — Jag skall komma, svarade Trenchard med dyster uppsyn. -— Ni glömmer väl icke de tusen punden, sir Rowland. Korta räkniogar — ni vet! — Var inte rädd. Ni skall få er betalning. — Tack, tack. Mitt hus är första porten ifrån Coopers-arms i Old-bailey, midt emot Newgate. Ni träffar mig vid supån. Härvid gjorde han en bugning och gick. — Den karlen skulle ha varit en italiensk bravo, mumlade riddaren, i det han kastade sig på en sfol; han har hvarken fruktan eller