Dagens Nyheter – 14 maj 1872, sida 1

HTV on för mycket upprörande i er närvarande bolägenhet. — Jag är lugn, alldeles lugr, Rowland, svarade hon, med läppar hvilkas darrande rörelse motsade hennes ord. Historion om hans död var således falsk. Jag visste det nog. Jag var säker på, att ni ej kunde ha bjerta att mörda ett barn — ött oskyldigt barn. Må Gud förlåta er! — Ja, i sanning, må Han förlåta mig! sade Trenchard och korsade gig med andäktig min; men min skuld är lika stor, lika tryckande, fastän ert barn undgick sitt öde. Denna hand öffråde honom åt döden, men en annan hand utsträcktes och räddade honom. Barnet blef frälsadt ur sin våta graf af en hederlig handtverkare, gom sedan har uppfostrat honom som sin egen son. — Välsignad vare den mannen! utropade lady Trafford och knäppte ihop sina händer med brinnande andakt. Men uppehåll mig icke längre med onödigt tal. Hvart ögonblick är nu för mig en menniskoålder. Låt mig se mitt barn, dm han verkligen är här! — Betrakta honom! svarade Trenchard, i det han tog Thames (som hade varit ett stumt men djupt deltagande vittne till föregående uppträde) vid handen, och förda honom fram till sin mor. — Ha! utropade lady Trafford och ansträngde alla sina krafter för att rfesa Big upp. Mina JACK BHEPPARD. i 383.