Dagens Nyheter – 13 maj 1872, sida 1

— 40 or svarade han; han skall snart vara här, äfvensom era vanliga läkare: — De äro öfverflödiga, yttråde hon. Ingen läkarekonst kan numera rädda mitt lif. — Älskade syster! . .. — Jag skulle dö nöjd om jag kunde få se mitt barn. — Var då lugn, Aliva. Ni skall få se honom. — Ni gäckar mig, Rowland. Det är inte rätt att skämta vid ett sådant tillfälle som detta. — Jag svär vid himlen att jag icke bedrager er, Aliva, sade riddaren med högtidlig ton. Lemna oss, Norris, och. kom ej tillbaka förrän fader Spencer är här. — Mylady . . . svarade Norris tvekande. — Gå! sade lady Trafford; det är den sista tjenst jag af dig begär. Och hennes trogna kammarjungfru gick, badande i tårar. De andra tjenarinnorna följde efter. Jonathan gömde sig bakom en gardin. — Rowland, sade lady Trafford och betraktade honom -med en blick af outsäglig ångest; ri har försäkrat mig att jag skulle få se min son. Hvar är han? — I detta rum, svarade riddaren. — Här? skrek lady Trafford. — Ja, här, upprepade hennes bror. Men lugna er, dyraste syster; detta möte blir eljest