Dagens Nyheter – 13 maj 1872, sida 1

-— 410 — — Dö! upprepade riddaren. — Ja, gir Rowland. Hon fick en ryslig attack på vägen, med spasmer och andtäppa och svimningar — värre än hon någonsin förut haft. Och Norris blef så förskräckt att hon befallde kusken köra tillbaka så fort han någonsin kunde, Hon trodde inte att hon skulle få ladyn lefvande hem. — Min Gud! ropade riddaren utom sig af förskräckelse ; jag har dödat henne. — Utan tvifvel, svarade Wild med ett hånlöje; men inte behöfver ni låta hela verlden veta det. — De hålla nu på att lyfta henne ur vagnen, fortfor Charcam. Tillåter ni, sir Rowland, att man skickar efter en läkare och efter presten? — Flyg fort efter både den ene och den andre, svarade sir Rowland med en ton af den bittraste ångest. — Vänta! ropade Jonathan. Hvar äro gossarne? — I stora salen, — Skall ladyi passera derigenom? — Ja visst; det finns ingen annan väg. — Låt då föra dem tillbaka hit i rummet, och det allra först innan ni uträttar något annat — fort bara! Hon får alldeles inte möta dem, sir Rowland, tillade han medan Charcam skyndade att efterkomma hans befallning. — Himlen har beslutit annorlunda, svarade