Dagens Nyheter – 11 maj 1872, sida 1

— För bort gossen, då, sade Trenchard; hans blick tar all styrka och mod ifrån mig. — Hvad är jag anklagad för? frågade Thames, som i början hade synts mycket förskräckt, men pu återhemtat sitt mod. — För tjufnad! svarade Jonathan med dundrande röst och vände sig hastigt emot honom. Du är anklagad att hafva hjelpt din kamrat Jack Sheppard att stjäla åtskilliga saker af värde ur ett juvelskrin, som tillhör lady Trafford. — Aha! fortfor. han och tog fram en liten silfverstaf som han alltid bar på sig, jag ser att du blir förskräckt. Bekänn på ögonblicket, annars skall sjutton millioner djeflar annamma dig! Ner på dina knän, pojke, och bed om nåd! Sir Rowland kan ännu frälsa dig från galgen. — Jag har ingenting att bekänna och ingenting att be om förlåtelse för, svarade Thames modigt. Jag har intet ondt gjort. Är det ni som är angifvare? — Det är jag, svarade Jonathan; har du någonting att anföra till ditt försvar? — Bara det, svarade Thames, att anklagelsen är falsk och gjord utaf ilska, och att ingen vet det bättre än just ni. — Är det alltsammans? frågade Wild. Kom hit, min gunstig herre, jag skall visitera dig. — Ni skall låta bli det, svarade Thames, och i det han plötsligt ryckte sig lös från Charcam, sprang han fram till riddaren och kastade sig för hans fötter. Hör mig, sir