Dagens Nyheter – 11 maj 1872, sida 1

-—-—-—— MM VV fågel! fortfor han och skakade gossen med häftighet. Jonathan lät höra en låg hvissling. — Om allt hade gått som det borde, tänkte han, så skulle jag blifvit rasande öfver karlens dumhet. Men som sakerna nu stå är jag inte missnöjd med att ett sådant fel blifvit begånget. Trenchard hade emellertid vid gossens bes traktande blifvit blek som ett lik, men hän rörde ingen muskel. — Det är han! vittnade en röst inom honom. — Hvad tycker ni om ör systerson, sir Rowland? hviskade Jonathan, som satt med ryggen vänd åt Thames så att denne,ej kunde se hans ansigte. Det vore ju en gruflig synd, vore det inte det, att frödja utv vägen en så löfvande yngling? — Djefvul! utbrast riddaren med vredgad uppsyn: Ge mig hit papperet! Jonathan tog hastigt fram dokumentet och räckte det jemte en penna åt riddaren, söm utan tvekan satte sitt namn derunder. — Om jag är en djefvul, anmärkte Wild, som visst folk påstår och jag nästan sjolf är färdig att tro, så bör pi likväl erkänna att jag så till vida är olik det allmänt antagna begreppet om erkefienden att jag troget uppfyller deras vilja, som anförtro sina själar i min vård.