Dagens Nyheter – 10 maj 1872, sida 1

— MN räddare; De blefvo således icke ihjälslagna af det nedfallande . taket, icke nedstörtade, i den brusande strömmen!.De räddade sig liksom jag blef räddad. .O, Gud! jag har insöft mig iden tron att gossen: var omkommen — och) nu förverkligas mina värsta farhågor — han lefyer! — Ja, hittills! yttrade Jonathan med 1y8värdt eftertryck. , — Jag kan icke-— vågar icke görahonom något ondt!; återtog Trenchard med: förvirrad blick och sjönk liksom förlamad naed:på en stol. Jonathan skrattade föraktligt. — Lemna honom åt. mig, sade han; så lofvar jag att han icke skall oroa er vidare. -— Nej, svarade. sir Rowland, som nu tycktes ha förlorat all kraft. Jag vill icke strida längre mot ödet. För mycket blod har redan blifvit. utgjutet. — Det der kommer af. de fina känslorna, mumlade Jonathan med föraktlig min. Och han är ändå en så genomluttrad bof! Men jag skall icke släppa honom så lätt. Jag vill ge honom en riktigt stark dosis. — Ar det så att. förstå, sir Rowland, att ni ärnar numera bekänna er brottslighet? I sådant fall är det väl så godt att jag verkställer arresteringsordern? — Ur vägen, herre! ropade Trenchard och drog sig Hastigt tillbaka.