Dagens Nyheter – 10 maj 1872, sida 1

-—AV -— höll sig väl icke allenäst med hans högvördighets bästa bourgogng, utan äfven med hans favorithushällerska. Biskopen gaf honom likväl en lexa, för att visa honom huru farligt det är att lägga sig i kyrkans affärer; han lät honom dansa i Tyburn, Det finnsicke en skråma här som icke har sin historia, Den enda olägenhet jag känner af min sönderhuggna skalle är att jag kan dricka så litet. Men det äf en svaghet som många friskare hufvuden än mitt ha med mig gemensam. Den hårdaste kamp jag någonsin varit uti vär likväl. med en qvinna — Sally Wells — som blef. sedermera straffad för botjufnad. Hon anföll mig först med en förskärareknif, ock då jag tog den ifrån henne bet den djefvulen utaf två fingrar på min venstra band. Ni ser således att jag aldrig har tvekat och jag skall aldrig tveka att blottställa mitt Nf, så snart någonting dermed kan vinnas. Min profession har härdat mig. Med dessa ord satte han helt kallt peruken på sig. — Hvad är er afsigt med detta såmtal, herr Wild? Hvad väntar ni för fördel derutaf? frågade Trenchard,; som tycktes hafva fattat ett hastigt beslut. ; — Nå, ändtligen komma vi till hufvudsaken, svarade Jonathan och gnuggade händerba af glädje. Här är en uppsats som visar mina pretentioner, sir Rowland, tillade han; JACK SHEPPARD., 27.