save Ca min käre Charcam. De äro något grofya mot personer, som, de ej känna, mer det går snart öfver. . Den med röda skägget lemnar ni gossen åt. Den andre måste gå och hemta en vagn så fort. som möjligt. — Åt hvem, herre? frågade Charcam. — Åt, mig, hans husbonde — Jonathan Wild, — Är ni herr Jonathan. Wild? frågade betjenten, darrande i alla.leder. — Det är just jag, Charcam. Men låt inte mitt namn skrämma er, ehuruväl; sade tjuftagaren. med, ett sjelfbehagligt småleende, det ger ut som hela verlden skulle bäfva för detta namn. Lyd mina befallningar så har niingenting att. frukta. Se så, skynda er nu. Låt gossen tro att ni för honom till lady Trafford. Förstår ni, Charcam? Betjenten hvarken förstod eller hörde hvad herr Wild sade. Han hade blifvit alldeles förvirrad af denne mans närvaro. Men som han: ej vågade tillstå att han ingenting hört, gjorde han en djup bugning och gick.