Utrikes-Nyheter, Franska lagstiftande församlingen har med 338 röster mot 316 beslutat fråntaga regeringen rättighet att utnämna statsråden. Bland de deputerade, som i denna fråga utgjorde majoriteten, märktes priasen af Joinville och hertigen af Aumale. Vidare har församlingen beslutat att hon sjelf hädanefter skall välja statsråd, och att valen skola gälla för en tid af tre år. Man säger att hr Thiers tagit mycket illa vid sig öfver den stöt som sålunda tillfogats hans regering. Han lärer emellertid hoppas att kammaren vid den sista afgörande omröstningen angående denna sak skall, med hänsyn till den knappa majoritet hvarmed sjelfva principen blifvit godkänd, återgifva honom ifrågavarande rättighet. Men högerns fiendtliga stämning mot honom gör föga antagligt att detta hopp skall varda förverkligadt. LIndpendance Belge yttrar på tal härom: Om landet måste skyddas mot en usurpation, så är! det icke från hr Thiers sida denna usurpation hotar, utan från majoriteten uti representantkammaren i Versailles, hvilken genom att tillegna sig rätt att utse statsrådets ledamöter afser att vid sidan af den verkställande makten bilda en senat, som går hennes ärender. : Ifrandet för qvinnans valrätt antager för hvarje dag allt större proportioner i England. Den 30:de april på aftonen hölls ett stort möte i S:t Georges-salen, föranstaltadt af några bland denna reforms anhängare. En ofantlig menniskomassa hade strömmat dit från Londons alla hörn. Till och med de lokalen närmast belägna gatorna voro öfverfyllda af menniskor, som icke kunde tränga sig ia i sjelfva salen, och flera talare begagnade sig derför af tillfället samt öppnade ett annat möte ute i fria luften, hvilket icke var mindre lyckadt än mötet inomhus. Rörande detta senare meddelas följande: . : När parlamentsledamoten Jacob Bright in-. tagit ordförandeplatsen, helsades han med stormande applåder. Den högt aktade ordföranden höll härpå ett kortare tal, i Hvilket han förutspådde, att det I korståg, som företagits till qvinnans förmån, till sist skulle krönas med en afgjord framgång, hvarefter den första resolutionen föreslogs af hr Anderson. Den antogs enhälligt, efter att ha förordats af parlamentsledamoten hr Hughes samt fröken Taylor och tru Roze. Se här dess innehåll: Mötet förklarar, att uteslutningen från valrätt för könets skull strider mot den engelska representationens principer, är orättvis mot de personer, som deri genom beröfvas sina rättigheter, samt skadlig för samhället i dess helhet. Den andra resolutionen föreslogs at fröken Becker och understöddes af fröken Tod samt blef äfvenledes: enhälligt godkänd. Genom denna resolution har församlingen förklarat sig gilla det lagförslag, som afser erkännandet af qvionans valrätt, samt bemyndigat ordföränden att å mötets vägnar underteckna samt till underhuset ingifva en petition i detta syfte. Slutligen framställde fru Fawcett, hustru till deputeraden från Brighton, det föreslaget att mötets tacksägelse skulle fråmbäras till de parlamentsledamöter, som understödt den ifrågavarande reformen inom underhuset. Talarinnan helsales med varma bifallsyttringar, och förslaget antogs med acklamation. Man räknade bland åhörarne ett stort antal damer, tillhörande den finare societeten. Det är omöjligt att förutse den tidpunkt, då