— Zld — ännu mindre kunde han förmå sig att erkänna att han hade haft orätt och be lady Trafford stänna qvar, ehuru han ganska väl insåg att det kunde våra fara för hennes hölsa och lif, om hon reste nattetid. Men när ljudet af vagnshjulen bortdog och han fann att hon verkligen var utom kretsen.af hans välde, då ändrade han beslut och ringde häftigt med klockan. — Mina hästar, Charcam! sade han, då en tjenare visade sig. Denne tycktog vilja dröja. — Död och helvete! hvarför blir jag inte åtlydd? utbrast riddaren med vrede. Jag vill hinna upp lady Trafford. Låt det gå fort! —— Mylady fer inte längre i afton än till St Albans, det har Norris sagt mig, sir Rowland, svarade Charcam vördnadsfullt. Och der ute är en karl, som är mycket angelägen att få audiens, och som jag vördsammast tror att ers nåd gerna vill tala med. Jaså! utropade sir Rowland och kastade en betydelsefull blick på Charcam, som hade förtroende af hans jakobitiska planer; är det någon från Orchard-Windham, något bud från sir William? — Nej, sir Rowland. — Från br Corbet Kynaston då? Sir John Packingtons kurir var här i går, — Nej, sir Rowland. Kanhända han är från lord Derwentwater,