Dagens Nyheter – 6 maj 1872, sida 2

Turerna blifva derefter tisdags-, torsdagsoch lördagsaftnar, och afgår ett af fartygen från hvardera stationen vid ofvannämde tid. Teater och musik. Hr E. Bäckströms nya komedi De Förtryckta, som i lördags för första gången upnfördes å Dramatiska teatern, sågs under de första akterna med mycket nöje. Intresset mattades under de båda senare akterna, utom vid några roliga episoder. Efter styckets slut blef författaren inropad. Vi torde återkomma till pjesen efter att ha sett den ännu en gång. x I afton gifvas Kärleksdrycken och Närnbergerdockan, i hvilken senare pjes fröken Mathilda Grabow utför Berthas parti. Onsdagen gifyes Den vilseförda (La Traviata) med fröken Signe Hebbe i titelrollen. Torsdagen En vintersaga. Fredagen Robert af Normande, Lördagen gifves Hertig Job till recett för herr Fredrikson. De antecknade biljetterna till denna representation uttagas och de öfverblifna säljas tisdagen den 7 och onsdagen den 8, kl. 11—2 uti huset nr 2 Lilla Trädgårdsgatan 1 tr. upp. Fröken Moös debut är nu bestämd till måndagen den 13 dennes, x x Cettiska sällskapet gaf i lördags sin första representation för denna sejour inför en ganska talrik publik, som hjertligt välkomnade sällskapets mera framstående från en föregående sejour bekanta sujetter. Den pjes som uppfördes: En Spurui Tranedands gaf hr Cetti och Hougaard samt truarna Dahl och Witzleben godt tillfälle att göra sina respektiva talanger gällande, ehuru sjelfva pjesen — i synnerhet i början — ej synnerligen slog an. Såsom naturligt är, har sällskapet sedan sitt förra uppträdande vunnit ganska mycket i samspel och de yngre medlemmarne i säkerhet och scenvana. Till förmån för hr Jacobsson gifves å Södra teatern om onsdag den populära operetten Frihetsbröderna. Hr Jacobsson har genom de goda framsteg, han lagt i dagen under detta spelår, tack vare trägna sångstudier för ypperliga lärare, gjort sig väl förtjent af uppmuntran. från publikens sida, hvartill nu ett godt tillfälle erbjuder sig. x Musikaliska akademiens festkonsert för fröken A. Agrell egde rum i Adolf Fredriks kyrka för ett temligen talrikt auditorium, som isynnerhet med stort intresse följde de utmärkta talangprof hvilka af dagens hufvudperson presterades. Fröken Agrell befinner sig på den märkliga gränsen meöllan lärjungen och mästaren: en gräns, som. emellertid utgör ett rätt betyd-: ligt område och hvars öfverskridande kostar mången mödosam dagsresa. Här skådar den begåfvade mneofyten i fjerran dessa glänsande hägringar af konstens höjder som oemotståndligen draga honom uppåt och hvilkas poesi redan framlyser i toner sådane som man från medelmåttan aldrig förnimmer. Dötta betecknar fröken A:s spel, som röjer en lika sund som spirituel smakriztning, hvilken sträfvar till full artistisk frihet och -sjelfständighet samt stödjer sig på den säkra grunden af en framskriden och vältuktad teknik. Hennes nummerval var lyckligt: Viottis fiolkonsert i A-moll fallegrot), en af den klassiska rococcostilens ädlaste produkter, samt Båriots bekanta Rondo russe (med inledande andantesats), so.n torde vara den bästa af den eljest något fadde belgierns kompositioner. Äfven biträdde några af fröken A:s förra kamrater med komposition och exekution: af hr Roselli (direktörskandidat) hörde man en rätt redbar och välklingande motett för kör och orkester, hvars text emellertid, oaktadt all gudlighet, ej var särdeles tacksam; och af hr O. Hylen förekom en 8. k. symfonisk tondikt tör orkester. Hr H, har en afgjord kallelse för kompositionen, som redan förut visat sig i arbeten af mycken renhet i stil och form; och äfven här uttalar sig en liflig fantasi som med lust och ifver arbetar i harmoniens och instrumentationens rika guldminor:; men upvfinningen är något maniererad och formen icko klar. Komp. tycks här velat öfverträffa sig sjelf, och det aflöper sällan lyckligt; man märker väl att Beethoven spökar för hans ungdomliga fantasi. men detta är