Dagens Nyheter – 6 maj 1872, sida 1

familjs vanära — af er broder, svarade han med köld. — Broder! ropade hon, i det hennes öga flammade af en onaturlig eld och hennes kind öfvergöts af en hög rodnad. Så sant Gud lefver och skall döma mig på yttersta dagen, forfor hon och lyfte gina afmagrade fingrar mot himlen; jag var gift med den af er mördade mannenl — Det är lögn! skrek sir Rowland, alldeles ursinnig. — Det är sanning! svarade hans syster och föll baklänges i sängen. Jag vill svära på korset, att det är sant! — Hans namn då? frågade riddaren. Sög mig det, så vill jag tro er. — Icke nu — nu icke! svarade hon med en rysning. När jag är död, får ni veta det. Var ej otålig. Ni skall icke behöfva vänta länge på denna upplysning. Rowland, tillade hon med förändrad röst, jag lefver säkert icke många dagar till. Och om ni behandlar mig på detta sätt, så får ni min död att ansyara för såväl som för min makes och mitt barns. Låt oss skiljas i fred. Vi komma nu att tega ett evigt farväl af hvarandra. — Må så ske! återtog riddaren med qväfdt raseri; men innan Vi skiljas, skall jag veta namnet på er föregifne make; det är mitt beslut. . — Ingen tortyr skall kunna aftvinga mig det, svarade hans syster med fasthet.