Dagens Nyheter – 6 maj 1872, sida 1

SJUNDE KAPITLET, Bror och syster. Samma afton sutto två personer tillsammans i ett präktigt rum i en gammal adelig byggning från drottning Elisabets tid, belägen i Southampton-fields. Den ena af dem var ett fruntimmer, klädt i djup sorgdrägt och tydligen i ett tillstånd af ytterlig svaghet; hon låg på ett slags säng eller hyilstol, som gick på hjul, med hufyndet lutadt mot några kuddar och fötterna hvilande på en med sammet öfverklädd pall. En käpp med silfyerkrycka stod bredvid henne och gaf tillkänna, att hon utan ett sådant stöd ej kunde röra sig ur stället. Det var icke lätt att bestämma hennes ålder, ty ehuru hon hade bibehållit: ett visst ungdomligt utseende, funnos i hennes ansigte många sådana tecken som vanligen bsbåda lifskrafternas aftagande, men som hos henne utan tvifvel härrörde af långvarigt och svårt kroppslidande; Hennes hy var gulblek och förvissnad, undantagandes några fläckar af en svag hektisk rodnad, som gjorde den öfriga blekheten så mycket märkbärare, hennes ögon voro stora och svarta, men matta och glanslösa; henngs kinder infallna, hennes kropp utmorglad, hennes mörka hår tätt gråsprängdt. Då hon hade varit yngre och vid bättre helsa, måste hon ha varit utomordentligt intagande; och man såg ännu qvarlefvor hos henne af stor skönhet. Men det, som förnämligast väckte