Dagens Nyheter – 6 maj 1872, sida 1

förargad och stampade med foten. Ett ögonblick till så är det för sent. — Winny, jag är tvungen att gå, sade Thames och slet sig lös ifrån henne. — Vänta, goda Thames, vänta litet! ropade den unga flickan, Han hör mig inte! han är borta! tillade hon, då porten häftigt öppnades och igenslogs. En aning säger mig, att jag aldrig får se honom mer! Ett ögonblick derefter kom hennes far ut ifrån talrummet för att efterfråga orsaken till bullret. Han fann henne då sittande i trappan nästan sanslös. — Hvar är Thames? frågade han hastigt. Winifred pekade åt porten. Hon kunde ej tala. — Än Jack då? — Han var med, snyftade flickan. Wood yttrade någonting som liknade en svordom. — Gud förlåte mig att jag nyttjade ett sådant ord! sade han med bekymrad ton. Om jag inte hade gifvit efter för min hustrus dumma infall, :så hade detta icke händt!