Dagens Nyheter – 6 maj 1872, sida 1

-— 01 -— så olycklig och kommer i galgen, så är det henne jag anklagar för min död. ; — Må gke, men tänk inte på det numera, dte Thames. Du vill ju hädanefter bättra ig? — Ja, sedan jag fått hämnas, mumlade Jack. Men kom mu ihåg min varning och akta dig för att träffe sir Rowland; annars bringar du den stackars ladyn så väl som mig i ledsamheter. — Var inte rädd, svarade Thames och tog sin hatt. Kom nu och låt oss gå. De begge gossarne voro just i begrepg att stiga trapporna utföre, då de hörde herr och fru Woods röster dernere. fStormen tycktes nu vara förbi, ty de samtalade mycket vänskapligt med herr Kneebone, som just höll på att taga afsked. — dag är ganska ledsen, min värda vän, att något missförstånd kunnat uppkomma mellan oss, yttrade klädeshandlaren: — Låt oss inte tala mera derom, svarade Wood med den försonliga röst, som tycktes antyda att han erkände sig hafva haft drätt; er förklaring är fullkomligt tillfredsställande. — Vi vänta er i morgon, sade fru Wood; men var då så god och tag inte med er någon främmande — isynnerhet inte Jonathan Wild. — Nej, var säker på det, skrattade Kneebone. Men, apropos Jonathan, så måste vi vara betönkta på den der gossens, Thames JACK SHEPPARD. 26.