Dagens Nyheter – 4 maj 1872, sida 1

hans ansigte uppklarnade genast. Det var en förträfflig id6. Jag skall följa med dig. Men du måste tala med henne allena, och det blir inte lätt att ställa till, ty hon är mycket sjuklig och har alltid någon hog sig. Framför allt, skall du akta dig för sir Rowland Trenchard. Han är argsint och misstänksam, som sjelfva hin håle. Jag skulle aldrig ha gifvit akt på det der miniatyr-porträttet, om inte han hade varit. Han stod bredvid och trätte på ladyn — som knappt kan resa sig ur soffan der hon sitter — medan jag lade in hennes juveler i det nya skrinet; och jag märkte då, att hon gömde undan för honom en liten pjes, som låg i sitt serskilda fordral. Vid ett tillfälle, då han vände ryggen, passade hon på och stoppade ner den i skrinet; och i ögonblicket derefter praktiserade jag den, utan att någondera af dem märkte det, i min ficka. Jag var ledsen : efteråt, att jag hade gjort det; ty jag vet inte hur dot kom till, men den stackars ladyn, med sitt bleka ansigte och sina svarta ögon, påminte mig om min mor. V — Det, om ingenting annat, borde ha afhållit dig ifrån att göra som du gjorde; Jack, anmärkte Thames med en viss högtidlighet i sin röst. — Jag skulle aldrig ha gjort det, svarade Sheppard med, bitterhet,: om inte frå Wood hade slagit mig såoförskyldt. Den örfilen gjorde mig till tjuf, och om jag en gång blir