Dagens Nyheter – 4 maj 1872, sida 1

stolta patriciska anletsdrag otvifvelaktigt hade: en träffande likhet med hans egna: — Du har rätt, Jack, sade han, efter att hafva en lång stund hafva betraktat målningen med den mest spända uppmärksamhet; det här måste ha varit min far! — Det kan ej betviflas! svarade Sheppard; jemför bara den der med Winnys ritning, eå skall du finna, att de äro så lika som två ärter i en skida. — Hvarifrån har du fått den der målningen? frågade Thames. — Hos lady Trafford, der jag lemnade skrinet. — Då har du väl stulit den? — Stulit är ett fult ord. Men som du ser, tog jag den med mig. — Den måste på ögonblicket återställas — hända hvad som hända vill. — Du tänker väl inte förråda mig, ropade Jack förskräckt. — Det tänker jag inte, svarade Thames; men jag. fordrar, att porträttet genast blir återlemnadt. — Återlerna det då sjelf, sade Jack förargad; inte gör jag det. — Må göra! svarade Thames och ärnade gå. — Stopp! ropade Jack, och ställde sig framför dörren; är det din mening att skicka mig till Botany-bay? — Min mening är att frälsa dig från vanära och förderf, svarade Thames.