Dagens Nyheter – 4 maj 1872, sida 1

— 193 —-uppfylld med sorgliga aningar. Han kände, att han måste snart skiljas, kanhända för evigt från den lilla älskliga varelse, som han höll i sina armar och för hvilken han alltid hyst den innerligaste broderliga kärlek; och vid tanken på det lidande, som denna skilsmessa skulle förorsaka den honom så ömt tillgifna flickan, blef han så betagen, att han ej kunde undgå att dela hennes smärta. Ur detta upprörda tillstånd väcktes han af en högljudd hånande hvissling, åtföljd af ett ännu högljuddare skratt; och då han såg upp, fann han midt framför sig Jack Bheppard, som med oförskämda blickar betraktade det rörande uppträdet. — Aha! utropade Jack med spefull min; jag har hittat på er — eller hur? Ostadig var snickarens dotter, menskön; Hon lyddes till nykomno älskarens bön. Gäselln hon föraktade (nemligen mig); t välboren yngling on lemnade sig. AJ! 1 aj — Tig, Jack! ropade Thames, på det högsta uppbragt: Men Sheppard lät icke tysta sig. Han fortfor att sjunga, beledsagande orden med de löjligaste grimacer: Med åren kom ångern, hon såg icke mer Den välborne älskaren (nemligen er). JACE SHEPPARD. 25.