Den södermanländska jernvägsfrågan. (Korrespondens till Dagens Nyheter.) Den 27 april hölls ett sammanträde i Strengnäs för diskuterande och bestämmande af den fördelaktigaste riktningen för en nu alltmera ifrågasatt jernbana genom norra Södermanland. Vid mötet representerades Åkers och Selebo härader af sockenombud. Äfvenså bevakades öfriga orters intressen, såväl inom Ö. och V. Rekarne som Oppunda härader af enskilda personer, hvilka intresserade sig för den alltmera mognande frågan. Ledamöterna af den vid mötet i Eskilstuna tillsatta interimsstyrelsen för jernvägsfrågans behandling voro äfven, såsom sig borde, närvarande, och hela antalet personer som bevistade mötet torde hafva uppgått till 60 eller 70. Biskop Annerstedt valdes till ordförande, Sedan fullmakter blifvit företedda och subskriptionslistor för undersökningsbidrag aflemnade och summerade, befunnos bidragen vara ej obetydliga; såsom vi fattade för akers och Selebo härader ensamt 4,000 rdr, ådagaläggande ett verkligt intresse i frågan. Derefter uppstod diskussion om vägens riktning, hvilken Såsom vanligt hade skilda lokalintressen till förespråkare, samt om möjligheten att kunna göra mera eller mindre i jernväg, framför allt med beräkning på jemn tillförsel af trafik. Resultatet blef att man såsom program till ett blifvande jernvägssystem för provinsens norra del antog sträckningen Södertelje -Strengnäs—Kskustuna— Valskog (eller Arboga) med Katrineholm—Hjelmaresund och sammanstötning med ofvannämda, såsom bibana. Det senare omslaget, hvilket först på aldra sista tiden kommit under diskussion, var för de flesta en öfverraskning. Nyköping— Plen—Eskilstuna— Qvicksund har länge stått på dagordningen, men, utom några fåtaliga men inflytelserika röster från länsresidentet och Flens-trakten samt oafsedt nödvändigheten för Eskilstuna stad att förflytta sig till jernbanan på hvad sätt som helst, har detta förlag just aldrig vunnit allvarligt eller lofvande ifall från den öfriga provinsen. Ar RA as Sd RR a ha NAN RT AVE AR RTR ENT