Dagens Nyheter – 3 maj 1872, sida 1

på e:t af brefven. Det är din stil, Dolly, och brefvet är adresseradt till hr Kneebone. — Min stil? omöjligt! ropade fru Wood och kastade en förskräckt blick på klädeshandlaren. — Bå förbannadt! Den bofven måste ha knipit brefven ur min ficka, hviskade Kneebone. Hvad är att göra? — Hvad som är att göra! Ingenting är att göra! Jag är förlorad! Huru oförsigtigt af er att icke bränna upp mina bref. Men karlarne äro så liknöjda; det är omöjligt att lita på dem. Jag måste väl ändå försöka att neka så djerft jag möjligen kan. — Låt mig få brefven, min älskade vän, tillade hon högt och med sin mest intagande ton; det måste vara någon nedrig förfalskning. — Ursäkta mig, min fru! sade snickaren, i det han vände henne ryggen och kastade sig i en stol. Thames, min gosse, gå efter mina glasögon. Mitt hjerta är fullt af sorg. Sådan narr jag var, som gifte mig för skönhet. Jag borde ha kommit ihåg att en vacker qvinna och en trasig rock alltid råka ut för någon spik som de fastna på.