—— ANV lika motståndare föll omkull, så lång han var, på golfvet. — Hit med handklofvarne, Blåskinn! ropade han åt denne, som nu först började hemta sig efter det döfvande slag han erhållit och försökte resa sig upp. Qvickt;, för hin i våld; annars få vi aldrig håll på honom! — Mord! skrek fru Wood med den mest skärande stämma. — Här är en pistol! ropade Thames och skyndade att bemäktiga sig det andra af Blåskinns skjutgevär, som denne hade släppt vid det slag han fått af Kneebone. Skall jag skjuta honom? frågade han och sigtade på Jonathan. — Ja, ja, sätt pistolen i örat på honom, skrek fru Wood; det är det säkraste! — Nej, ge den åt mig, sade Wood, ryckte pistolen från gossen och rusade till andra ändan af rummet, der han: ställde sig med ryggen emot dörrn. Jag skall snart bringa denna sak i ordning. Jonathan Wild! tillade han med hög röst; jag befaller er att lemna er fånge fri. — Det skall jag göra, svårade Jonathan, som emellertid hade med Blåskinns tillbjelp lyckats att sätta handklofvar på klädeshandlaren; så snart jag får herr Walpoles befallning derom — men icke förr. — Vill ni underkasta er följderna då? — Mycket gerna! — I sådant fall häktar jag er och er med