Dagens Nyheter – 2 maj 1872, sida 1

oo KAO —-— stämdt att underrätta er om alltsammans, så framt ni blott denna gång icke hindrar -mig att utföra min plan. Denne mannens arrestering är af stor vigt för mig. HBätt er ej deremot, och jag förbinder mig att tjena er. Gör min afsigt om intet, och jag blir er dödliga fiende. Jag -behöfver blott gifva en vink derom, att den der gossen finng här i husct, och hans lif är inte värdt ett öre. — Lyssna ej till hvad han säger, min far, ropade Thames, som: icke anade :att det så nära rörde honom sjelf; det är fullt med folk utanföre. — Välj, sade Jonathan. . — Om ni inte snart fattar ert beslut, så ropar jag, sade fru Wood och stack hufvudet ut genom fönstret. A — Sätt er fånge i frihet, svarade Wood. — Tag af honom handklofvarna, Blåskinn, sade Wild. — Ni känner mitt fasta beslut, tillade han med lägre röst, i detsamma han gick förbi snickaren. Innan morgon afton har denne gosse fått samma ändalykt som hans far. Med dessa ord öppnade han dörrn och gick långsamt ut ur rummet. — Här har ni en hop papperslappar, hvaraf pi kan se hvilken orm ni har fostrat i er barm, ni gamla narraktiga kujon! sade Blåskinn och kastade en brefpacke åt Wood, i detsamma han gick ut. — Min himmelske Gud! hvad är det? utropade snickaren, då han läste utanskriften