Dagens Nyheter – 2 maj 1872, sida 1

på denna punkt blifver en nödvändighet (hör!), till ledniog för valmiännens omdömen. Det är just när allmänna meningen i afseende på en viss fråga af mera framstående vigt är delad, som valmöten för att höra kandidaternas åsigter i afseende på densamma blifva lika oundgängliga (!) och ändamålsenliga (!), som de annars kunna vara ötverflödiga och gagnlösa. Detta yttras af samma tidning och sannolikt af samma penna, som för ett par år sedan prisade en af Stockholmsrepresentanternas val, sgåsom ett glädjande bevis att vulmännens flertal ännu icke fått riktig smak för den s.k. kandidaturen, med ty åtföljande valskoj, emedan bladet var öfvertygadt att dess kandidat ej nedlåtit sig att aflägga någon politisk trosbekännelse m. m. d. Och ännu i början af detta år har man i samma blad, efter en från dess sida mycket naiv framställning om tidningarnes vigt, såsom det egentliga forum för afgörandet af den ena eller andra kandidatens lämplighet, fått läsa följande: tVi vilja ej säga att detta forum är det bästa; men det är åtminstone att föredraga framför dessa 8. k. offentliga valmöten, sådana de med ett eller annat undantag hittills hos oss förekommit, och der det lustiga skådespelet med afläggandet af den s. k. poiiviska trosbekännelsen utgjort hufvudrollen. I januarr voro således valmöten med åtföljande trosbekä:nelser förkastliga och löjliga, men i april äro de ändamålsenliga och nöd vändiga, ja oundgävgliga. Det kan man kalla att hafva principer! Vi undra just, hvilken af dessa två skilda toner, som skall anslås instundande jul: månad. Det icke minst kostliga i AlleKandas upp: trädande är den skolmästareton tidningen nu, såsom vänligt, antagit emot misshagliga riks dagsmän och riksdagsmannakandidater. När man så nyligen som ännu för tre månader sedan lidit ett så grundligt nederlag som det Allehanda v2derfors vid sista riksdagsmannavalet, då båda dess, med långa och breda artiklar uätpuffade kandidater i röstetal kommo långt tillbaka för två af motsidans; af tidningen på det högsta bekämpade kandidater, oberäknadt dem som gingo igenom, synes den goda redaktionen hafva allt skäl att anslå en merå blygsam ton. Och om hon skulle förundra sig öfver den ringa effekt hennes tilleller afstyrkanden i dessa afseenden numera utöfva, så kunna vi tjena heine med gåtans lösning, Man löper icke ostraffadt kompassen rundt, med sina åsigter och uttalanden, de må nu afse saker eller personer; och den som ena dagen skildrar män såsom skadedjur, narrar eller behornade individer m. m, och den andra dagen förordar deras val till riksdagsmän; eller tvärtom ena dagen berömmer och förordar, men den andra smädar och nedsät ter samma personer; en sådan redaktion har för alltid afsagt sig allt anspråk på förtroende från allmänhetens sida i dylika frågor. Naturligtvis skall sådant icke förhindra en tidning, som så gerna vill vara med, der det gäller personligheter, att vid nästa riksdagsmannaval åter förfäkta sina patroners intressen ; men vi skulle tillstyrka bladet att då, i likhet med kamraten på Munkbrogatan, intill ststå stund vädra efter hvart vinden blåser för att ej alltför mycket förplumpa sig, och att, framför allt, ej göra sig löjligt genom att affisehera en makt öfver valmännens opiniion, hvilken det längesedan visat sig att det förverkat och förlorat.