Dagens Nyheter – 1 maj 1872, sida 2

Båda kamrarne sammanträdde i går förmidI dag för att behandla lagutskottets förslag i avledning af dels k. m:ts proposition, dels enskilda motioner, om antagande at en författning angående ändring i vissa fall af gällande bestämmelser om häradsting. Sedan i första kammaren flera olika yrkanden blifvit framställda angående lämpligaste sättet för föredragning at lagutskottets utlåtande, beslöt kammaren att detsamma skulle punktvis och paragraf för paragraf föredragas. K. m:ts förslag berörde ändringar af hvad i 2 kap. 1 och 2 22 rättegångsbatiken stadgas, och voro dessa ändringar närmare bestämda i 11 särskilda paragrafer. Dessa godkändes alla och endast två gåfvo anledning till någan egentlig diskussion. 1:sta 2 stadgar: I tingslag, som ensamt utgör en domsaga, så ock der två tingslag äro till en domsaga förenade, skola årligen hållas två lagtima ting, det ena, vårtinget, mellan tjugonde dåg jul och midsommar, samt det andra, höstetinget, mellan september månads början och Thomedag. Mot komiterades förslag att tingen skulle ökas till tolf om året anförde hr von Sydow, att domaren under sommarmånaderna är så upptagen af syner och andra förrättningar, att ett sådant stadgande omöjligen kunde efterkommas. Yrkade bifall till k. m:ts förslag, hvari instämde hrr Faxe och Almqvist. Hr Hasselrot yrkade afslag med bifall till en af hr Carln afgifven reservation rörande denna punkt. Hr C. G. Mörner framställde några formella anmärkningar mot förslaget i sin helhet och trodde att det varit lämpligast att remittera detsamma till högsta domstolen innan det framlagts för riksdagen. Denna åsigt bebemöttes af statsrådet Berg samt hr von Gegerfelt. Vid 6:te 2, i hvilken göras bestämmelser angående sättet för stäimnings utfärdande, yrkades bifall af samtliga talarne, nemligen hrr von Gegerfelt, Hasselrot, Faxe, O. Mörner, Almqvist, Stråle, C. G. Mörner, Ekenman och von Sydow. Detta yrkande vann kammarens godkännande. Med anledning af utskottets förslag att riksdagen, på sätt komiterande beslutat, måtte för sin del antaga en sådan förändring af 2 3, 12 kap. rättegångsbalken, hvarigenom svarandens uteblifvande belägges med böter från 10 till 100 daler, uppstod en kort diskussion, hvarunder statsrådet Berg och hr von Gegerfelt motsatte sig den föreslagna förändringen. Det vore ej lämpligt att göra några partiella ändringar irättegångssättet förrän k. m:ts utlofvade förslag till en fullständig domstolsorganisation förelägges riksdagen. Utskottets förslag bifölls. Efter votering afslogs med 41 röster mot 31 de af utskottet i 2:dra 4 af 9:de punkten föreslagna vilkor för valbarhet till nämndeman och antogs hr Ribbings något afvikande redaktion såsom kammarens beslut. TUnder diskussionen! härom yrkades återremiss af hr von Sydow, bifall till hr Ribbings reservation af hr C. G. Mörner samt bifall till utskottets förslag af hrr Hasselrot och von Gegerfelt, hvilken senare ansåg att nämndemansinstita tionen har ringa framtid för sig samt hoppa-. des, att häradsrätterna snart måtte ersättas af kollegiala domstolar. Öfriga punkter af utlåtandet godkändes. I andra kammaren blef denna fråga föremål för en längre diskussion, hvilken dock hufvudsakligen utgjorde ett lifligt meningsutbyte mellan å ena sidan justitieministern Adlercreutz och hr E. Sparre och å andra sidan hr Carlen och inskränkte sig till en tvist oni företrädet mellan regeringens proposition, förordad af ut skottet, och hr Carltns mot utskottets 1 ening afgifna reservation, hvilken nära öfverensstämde med komiterades, at hr Carl Ifvarsson i motionen framlagda förslag. Hr Carlen fick först ordet och sökte visa fördelarne hos det förslag, han ville ha bifallet och hvilket blifvit underkastadt den grundliga pröfning, hvarförutan ett så vigtigt ärende icke borde till riksdagens afgörande Mänskjutas. Under regeringens förslag, som blifvit inlemnadt till riksdagen alldeles för sent, för att kunna få en riktigt grundlig behandling, ansåg talaren ligga görad tanken på underdomstolarnes omstöpande i kollegial form, en tanke, som borde qväfvas i födseln. Hrr Adlercreutz och Sparre bekämpade den förra talaren, visande att re geringens förslag vore i öfverensstämmelse med 1866 års riksdags skrifvelse, att det hade företräden framför komiterades förslag i afseende å formen, att derunder alldeles icke låge något förstucket begär att insmuggla kollegiala