Dagens Nyheter – 1 maj 1872, sida 1

———— Lv—— LLVH—— — LL — samma skäl kunde man påstå, att hvarje embete i statens tjenst är ändamål, icke medel, äfvensom att hardtverkarens hyfvel eller yxa icke är ett medel eller ett verktyg. Första kammarens hyfvel och andra kämmarens yxa äro ju tydligen, äfven de, medel, hvarigenom folkviljan och rättsmedvetandet med större eller mindre konstnärsvana och skicklighet skola förfärdiga vår framtid. Vid stiftande af lagar är lagen ändamålet, och stiftandet medlet; men icke ens detta uteslutande, ty lagen sjelf kan äfven sägas vara ett medel, hvarigenom det sedligt rätta skall framgå segrande. TLagestiftandet blir således ett verktyg i andra hand, ett medel för medlet. Är detta sannt, så är det också tydligt att ministören ännu icke efter sex år gjort för sig klart de :konseqvenser af ett parlamentariskt styrelsesätt som den nya riksdagsordningen mnödvändiggjort genom årliga riksdagar och en andra kammare utgången direkte ur folket; att den, i stället för systemförändring, blott tänkt sig personförändring såväl i representationer som i konseljen, och att våra statsråder ansett sin främsta pligt bestå uti att vara advokater för statsutgifterna, att vara embetsmän och icke statsmän. Om det å andra sidan är nedslående att inom representationen skåda någon enskild fåfängas äflan att tillgodose sig sjelf och att erfara Kuruledes ordspråket: Cvox populi, vow dei4 lika ofta missbrukas som Xvox dei, vow regisXt, så är det godt att finna huruledes sanningar, som häcklas än för ett än för ett annat fel, derunder uppfostra sig sjelfva, småningem utvecklas, vinna terräng och slutligen blifva just det som hvarenda menniska tycker och tänker. Må man då icke tala om parti och partiregering: det söm slutligen samlar nationen bakom sig, och detta skall ske-i fråga ora sjelfbeskattnivgsrätten, skulle det hafva konungamakten emot sig? Vi tro det ej; den konstitutionella monarkiens roll i våra dagar måste och kan icke blifva någon annan än att vara anförare i samma mån den är utförare af en i gina yttringar uppenbarad nationalenhet.