Dagens Nyheter – 1 maj 1872, sida 1

-— 169 — fördrista sig att tala illa om herr Wild i min närvaro! Han är polisens högra hand! Vi kunna ingenting uträtta utan honom! — Vi? upprepade Weod och lade vigt på ordet. — Ja, hvar ärlig menniska! Han hjelper ju oss alla att återfå vår förlorade egendom. — Hm, hm! sade snickaren. — Det tycks icke vara någon förolämpning, anmärkte Thames skrattande, mot den som har så hög tanke om Jonathan Wild som herr Jackson, om man säger att han liknar honom. — Jag har ingenting att erinra emot lik-nelsen, om det verkligen finns någon anledning dertill, så mycket ni vet, min unga herre, invände Jackson och gaf Thames en blick, lik ett dolkstygn. Tvärtom skulle jag finna mig smickrad att änses lik en person af det utseende som herr Wild. Men jag kan ej tåla att höra min väns välförtjenta reputation kallas en infam ryktbarhet. — Nej, det kunna vi inte tåla, sade Smith hickande och knappt mäktig att stå på benen. — Godt, mina herrar, svarade Woöd fogligt; efter herr Wild är en af era vänner, så beklagar jag hvad jag sagt om honom. Jag tviflar alldeles icke, att han är lika hederlig karl som någon af er. : — Det är nog, sade Jackson och räckte fram sin hand, jag beklagar likaledes att jag kanhända yttrat mig med för mycken värma, JACK SHEPPARD. 2.