Dagens Nyheter – 29 april 1872, sida 2

löse drängen slapp undan med blotta sorgen och förargelsen öfver det passerade. En god ingifvelse. Bland de emigranter, som med ångaren Ellida i tisdags på morgonen ö ver Göteborg skulle från Halmstad afgå till Amerika, befann sig en äldre förmögen bonde från Småland. Han hade det mycket bra hemma — men en resa till Amerika hade hos honam blifvit en fix id6. Hans saker voro redan instufvade på ångbåten, men då han skulle taga afsked af sonen sin, som följt hovom till ångbåten och med tårar i ögonen bjöd fadren farväl, brast modet hos den gamle. Hemta upp sakerna, pojke! — hette det nu — och lägg dem på vagnen igen. Vi ställa kosan åt hemmet. Borta kan vara bra, men hemma är bäst. — Så är det! Sill, fångad 4 Bråviken, Såsom något ovanligt omnämner Norrköpings Tidningar, att under de senaste dagarne i Norrköping torgförts sill, hvilken blifvit fångad långt inne i Bråviken, icke särdeles aflägsbt ifrån Motala ströms utlopp. Priset har varit 8 å 10 öre pr skålpund. Fiskarne säga, att de stundom efter strömmingstigens slut äro i tillfälle att fånga nämda omtyckta fiskslag. Et eylinderur i en — torsk. I Strömstads Tidning berättas: Sista torsken hade en knål fiskare härom dagen qvar af sin torgförda vara; inga spekulanter ville nappa på kroken och för en tolfskilling tillbyta sig den, enligt fiskarens påstående, färska, men, enligt andra förståsigpåares åsigt, gamla glupfisken. Slutligen kom en fattig arbetskarl. Det var länge sedan han ätit fisk; hvad under då att han, till fiskarens glädje, köpte den stora, gamla fisken för en hacka. Men döm om säljarens harm och öfverraskning, då han på köparens anmodan rensade torsken och denne befanns hafva i sin glupskhet bland annat äfven slukat ett präktigt silfvercylinderur. Hvar och när han detta gjort vet man naturligtvis ej, men hvad man deremot vet är, att fiskaren fick en lång näsa och den fattige arbetskarlen hjertat upp i halsgropen ar glädje. Drunknade i vindlös sjö. Torparen Sven Anderssons i Tostarps socken i Skår ne två barn, en gosse 7 år och en flicka 4 år gamla, skulle den 22 d:s vid middagstiden besöka sin på kort afstånd från hemmet boende farmoder; men mot aftonen föll det fadern in att se hur barnen befunbno sig första gången borta, och då han kom till en mosse, deröfver barnen hade ställt sin kosa, fann han vid. en dikeskant deras medhafda saker liggande. Anande oråd, tittade han ned i vattnet, der begge barnen lågo, omfamnande hvarandra och — döda.