Dagens Nyheter – 27 april 1872, sida 1

1 utan det gällde att rädda hvad som räddas kunde från andra kammarens öfvergreppX. Hela denna här utaf Sprejudikater4, lagtolkningarX, praxist m. m. hvarpå vår äkademiskt-juridiska terminologi är så rik, måste rycka fram på vädjobanan, och Upsalaprofessorernas filosofiska skarpsinne räckte handen åt våra statsmäns och juristers Cunder mångårig praktik utbildade vetande för att åt våra grundlagar gifva en tolkning som öfverensstämde med deras åsigter. Hvarken regeringsformens 83 och 84 paragrafer, hvaraf den ena säger att någon gällande förklaring af grundlagarne ej får stadgas och den andra att Ygrundlagarne skola tolkas efter ordalydelsen ha fått gälla inför dessa lärda tolkningar. Vi hvardagsmenniskor, som ej förmå tränga till djupet af saken och som till följd deraf gerna vilja rätta oss efter ordalydelsen af våra lagar, ha naturligtvis ej kunnat fatta hela vidden af det juridiska skarpsinne som uppenbarat sig i Hans Järtas innersta tanka, ej begripa, huru föregående konstitutionsutskotts betänkanden och den under gamla representationen enväldiga byråkratiens lagtolkare gunnat vid tolkningen af våra nuvarande grundlagar komma till resultat som stå i strid med dessa grundlagars bokstaf. Hvad som för dessa lärda herrar varit fullkomligt klart, har för oss hvardagsmenniskor varit oklart; men vi vilja ej påstå att vår förlust dervidlag varit så särdeles stor, utan äro vi snarare frestade att med hr Sven Nilsson i Österslöf tacka Gud att vi ej ha, i likhet med professor Ribbing, fått en lärdom så stor att den sätter oss i stånd att läsa hvad som icke står i grundlagen. Hr Liss Olof Larssons motion om ändring i 65 8 riksdagsordningen kommer troligen att ånyo väcka till lif denna strid mellan det gamla och det nya statsskickets anhängäre, af hvilken striden om mantalspengarne endast utgjorde en ringa början. Vi vilja ej gå denna strid i förväg. Emellertid kommer, efter all anledning, förhandlingarne öfver dessa grundlagsförändringar att lemna ett rikt stoff till bedömmandet af våra riksdagsmäns ståndpunkt i den frågan om huruvida ett folk skall ha beskattningsrätten helt och hållet i sina händer eller om den, fastän detta ej står uttryckt i grundlagen, skall till någon del vara beroende af regeringsmakten, såsom händelsen de facto var i den gamla representationen derigenom att de två första stånden i allmänhet röstade så som regeringen ville. Vi kunna nog förstå att personer, hvilka tillbringat sina bästa dagar under den gamla representationen och hvilka genom sitt deltagande i denna Ygjort sin lycka, med ängslig pietet fästa sig vid densamma och först när de blifva dertill tvungna böja sig för de nya formerna; men hvad vi deremot ej kunna förstå är huru personer som förvärfvat hela sitt politiska anseende genom att medverka till genomdrifvandet af vårt nya statsskick nu vilja förverka samma anseende genom att göra gemensam sak med dem, som, då de ej kunde förhindra det nya statsskickets genomförande, dock vilja förtaga verkningarne deraf genom att behålla den gamla andan i de nya formerna.