Dagens Nyheter – 27 april 1872, sida 1

Såsom synes af redogörelsen för riksdagen, ha i andra kammaren blifvit väckta två mo. tioner, den ena om att förändra 65 8 riksdagsordningen i öfverensstämmelse med 69 2 regeringsformen och den andra rörande kamrarnes rätt att sjelfva välja talmän. Man behöfver naturligtvis ej berätta att det är de senaste dagarnes händelser som föranledt båda dessa motioner. Genom den ena betages grundlagarne all tvetydighet i afseende på sättet för behandlingen af de ordinarie inkomsterna och ställas de helt och: hållet under riksdagens domvärjo i gemensam votering. Medelst den andra förebygges möjligheten af att, såsom vi sett i dessa dagar, en talman vägrar proposition i fullkomlig strid mot majoritetens åsigter. För dem som hysa demokratiska åsigter och önska att den demokratiska anda, som obestridligen ligger i 1865 års representationsförslag, måtte blifva en verklig sanning och ej kunna på något vis af byråkratiska spetsfundigheter bortresoneras , förefalla dessa båda motioner så fullkomligt befogade och tidsenliga att något vidare tal om dem borde vara obehöfligt.. Vi föreställa oss emellertid att båda skola bli föremål för ett envist motstånd från deras sida, hvilka i likhet med hr Ludvig af Ugglas i första kammaren framförallt äro angelägna om att bevisa det representationens ställning till konungamakten (och den af densamma omhuldade byråkratien) alls icke blifvit förändrad genom. representationsförändringen 1865.4 Det har alltmer och mer blifvit klart att en stor del af dem, som bidrogo till denna förändring, platt icke insåg hvarom frågan. var och sålunda i ingen mån vill acceptera följderna af sitt verk. Det synes tydligt att de ännu lefva i den förhoppningen att den gamla representationens anda skall kunna ingjutas i våra nya former och byråkratien med hela sin attiralj af indelningsverk, grundskatter, kollegier. m. m. ännu en lång tid sitta i orubbadt bo. Striden rörande mantalspengarne var icke något annat än ett uttryck för dagen af dessa vår sekelgamla byråkratis konvulsiviska rörelser. Ingen tänkte på huruvida mantalspengarne skulle bibehållas eller ej,